Dagen efter Maran

Igår gick Stockholm Marathon av stapeln i stan. För alla som deltar och engagerar sig är det säkert en fantastisk upplevelse, för oss andra är det årets mest bisarra dag. Gatorna stängs inte bara av, utan dränks i Eurovision Song Contest-hits och vårbleka lår. Och eftersom vi oengagerade inte lägger datumet på minnet, råkar vi alltid göra planer som äger rum på ANDRA sidan Odengatan just under marathon-dagen. Så vi måste ta oss FÖRBI och FRAM.

Tricket är att bestämma sig. Ser du en lucka i den rusande horden så tveka inte, tvekan garanterar misslyckande och du krockar med arga löpare som skriker "FA-AN!" efter dig (I learned that the hard way). När du väl tagit steget ut så spring för allt i världen inte bara rakt över gatan! Nej, du måste springa MED motionärerna, fast i sidled och framåt. Var kvick och håll siktet dit du ska, inte åt sidan på alla hundratals människor som stormar mot dig. Låt dem inte skrämmas, det här är din stad också! Claim it!

Så kan du som icke-löpare hantera  Stockholm Marathon. Eller så gör du som damen jag såg igår, som stod på trottoaren och mässade maniskt "Heja alla med glasögon! Heja alla med glasögon!". Årets mest bisarra dag, I tell you.
Trackback
RSS 2.0