Uptown girl, she's been living in her white bread world

Det är ORIMLIGT hur mycket jag älskar "Uptown girl" av Billy Joel. Jag har sjugit på den i tre dagar nu! Vad beror det på? Kan det vara min uppväxt i moderatkommunen Täby som spökar, så jag tror att JAG är en Uptown girl? Fantiserar jag om att strosa runt på NK i med håret i en svinrygg och dofta på eau de toilette, när en svettig kille med däckbytar-aura plötsligt dansar in med sina däckbytar-kompisar? I jeans och oljefläckar på sin bara bringa? Och sen, till alla NK-expediters stora förvåning, släpper jag skrattande ut håret, knyter blusen i midjan och hoppar upp på däckbytar-killens olagliga motorcykel och far i väg i solnedgången? Nej. Detta scenario är omöjligt av flera anledningar.

1. Jag är aldrig på NK. 
2. Jag är inte helt säker på att jag vet skillnaden mellan eau de toilette och eau de parfum.
3. Jag har utsläppt hår nästan jämt, så effekten förtas.
4. Jag hade fått genusångest.
5. Det är maskiner som byter däck nuförtiden väl?

Dessutom äter jag blodpudding en gång i veckan i mitt kök som jag delar med tio andra. Not so Uptown girl-ish. Men jag ÄLSKAR ju låten! Fler av mina guilty pleasure-songs finns här.

Trackback
RSS 2.0