Får man ta the dawg med sig in i himlen?

Mamma var hos en fotograf och tog bilder på Ulla för ett tag sedan, och nu har fotona kommit!










Det tog ett tag innan jag kom på vad de påminde mig om:


Ola Rapace i "Angels in America" på Stockholms Stadsteater

Still magic

Eftersom jag gärna ser på detta som en blogg om kultur-kul, tänkte jag passa på att hylla min absoluta favoritskådespelare. Den enda människan, förutom Håkan Hellström, som kan bringa mig till tårar vid så gott som varje framträdande: Sir Albin Flinkas. Jag har konsumerat en försvarlig mängd teater och musikal i mitt liv, men det finns ingen som berör mig som han. Det kvittar vad som händer runt omkring honom, stroboskopljus kan blinka (som i "De tre musketörerna") och snoppar kan flyga (som i "Hair") och ändå ser man bara Oliver, Claude, Bellman, Felton, Ken eller vilken karaktär han nu råkar spela för kvällen. Albin Flinkas gör eld av sina roller, och jag tokbeundrar honom för det.




Det kostar 100 spänn för folk under 26 år att se hans (och alla andras) pjäser på Stockholms Stadsteater. Så just do it! Och kommer "Pride" tillbaka så REALLY do it. Mitt livs största teaterupplevelse, alla tre gånger jag såg den.




RSS 2.0